söndag 16 juni 2013

Verdens Teatret i Tromsö

 På lördagskvällen bjöd Litteraturresan in till En kveld for det frie ordet, på Verdens teatret i Tromsö.
Här förenades länder, människor och språk med varandra, liksom svensk och belarusisk folkmusik med den samiska jojken.

Maria Östensson, internationell rådgivare i Tromsö kommun, var en av kvällens värdar, och hon introducerade Stefan Eriksson med orden:
-Han har under lång tid stått upp för de mänskliga rättigheterna och det fria ordet.
Stefan Eriksson tog upp ett av de ämnen som diskuterats tidigare under dagen, resans och förflyttningens betydelse.
-Jag känner igen mig själv i beskrivningen, jag reser mycket, och de senaste åren har jag förflyttat mej mest österut där jag kommit i kontakt med den belarusiska kulturen, och tillsammans med Maria rest runt med svenska författare och låtit dem lära känna belarusiska författare. Resan har nu fört mej hit till norr, och det är en stor ära för mej att få lära känna er och er kultur.

Aksana Spryntjan berättade en historia om kvinnan som ville skapa något:
-Det var en kvinna som spelade piano, och hon var rikigt bra på det. Men hennes man gillade inte musiken, så han förbjöd henne att spela. Hon började måla istället, men färgerna störde honom så han förbjöd det också. Sen började hon skriva dikter, och då märkte mannen ingenting. Yttrandefriheten är mycket viktig för alla de som skriver, läser och lyssnar, påpekade hon.
Sida är en av finansiärerna bakom Litteraturresan, och Kristina Henschen, samordnare för Vitryssland och Ryssland, uttryckte sin respekt för alla som vill berätta om sin historia, sin kultur och om förtryck.
-Stödet till Litteraturresan handlar bland annat om att erbjuda möjligheter till alla underbara tuffa belarusier som vill utttrycka sig fritt att få göra det utan att behöva riskera repressalier. Det är också en möjlighet för er i publiken att få veta mer om det som sker så nära oss.



Så tog Simon Issat Marainen plats på scenen, och fyllde lokalen med sin jojk.
-Jojken är ett traditionellt samiskt sätt att berätta, ett sätt att minnas och en del av den samiska litteraturen. Därför känns det naturligt för mej att jojka här ikväll, sa han.
Simon Issat Marainen avslutade med en jojk, ackompanjerad av fiolmusik framförd av Daniel Wikslund.

En annan av kvällens höjdpunkter var när Vera Burlak från Minsk bjöd på ett explosivt framförande av sina dikter på belarusiska. De svenska översättningarna framfördes av Veronika Eriksson.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar