Den belarusiska litteraturen och poesin har mycket gemensamt

Kampen för språket och historien förenar. Aksana Spryntjan, poet och författare från

Belarus, kände en tydlig gemenskap med de samer och deras berättelser som hon mötte
under Litteraturresan 2013.
Hon överraskades också av det mottagande och det igenkännande som hennes dikter
fick.
– Man kan aldrig veta vilka dikter som kommer att fungera inför en publik, och jag var lite
orolig för att de inte skulle förstå mina dikter om Tjernobyl. Men den tragedin var stor även för samerna, och de förstod hur jag tänkte, konstaterar hon.

Aksana Spryntjan arbetar som redaktör på ett statligt ägt förlag i Belarus. På sin fritid
skriver hon poesi och böcker, och språket står alltid i fokus.
-Det positiva med att vara poet och författare endast på fritiden är att jag bara hinner skriva det jag verkligen vill, säger hon.
Aksana Spryntjan ser både likheter och skillnader mellan de två språken samiska och
belarusiska, och kampen för att bevara dem.
– Det som förenar är att situationen är komplicerad. Men en skillnad är att samiskan har så många olika dialekter, och inget eget land. Belarus är en egen stat, med ett statligt erkänt språk, även om det finns dialektala skillnader även hos oss.

Men även om det borde vara lättare att hålla ett språk levande i ett eget land, finns det
uppenbara problem för den som vill använda belarusiskan.
– Det används inte av alla, utan har på något vis blivit ett språk för kultureliten. Det är
naturligtvis bra, men det vore ännu bättre, och lättare att underhålla och utveckla språket
om alla skulle använda det, menar Aksana Spryntjan.
Det Aksana skrivit på belarusiska har tidigare översatts till ryska, ukrainska, serbiska och
svenska. Under Litteraturresan 2013 översattes Aksana Spryntjans poesi för första gången
till samiska. Det gjordes av Rawdna Carita Eira, och i Kautokeino framfördes ett urval av
Aksanas texter av Egil Keskitalo.

 – Det kändes bra, och jag tror att den samiska och belarusiska litteraturen och poesin har
mycket gemensamt, jag kände väl igen mig i det Carita Eira skrivit, säger Aksana
Spryntjan.
Aksana Spryntjan poängterar också att Litteraturresan, som ger möjlighet till möten med
författare och poeter i andra länder, ger inspiration.
– När många kreativa människor träffas skapas mycket energi, säger hon.

Bland det minnesvärda som Aksana Spryntjan bär med sig från Litteraturresan 2013
nämner hon upplevelsen av den grafiska dikt om renar som skapats av Nils Aslak
Valkeapää, där de samiska ordens placering illustrerar renhjorden. Och kanske kommer
myggen att dyka upp i hennes poesi framöver.
-Jag har inte börjat på någon dikt eller text om mygg ännu, men det kommer nog, säger
hon och ler.


Text © Marianne Hofman
Foto © Maria Söderberg